Att gå baklänges trodde jag var mest vanligt för Pippi, men under senaste veckorna har jag med min grupp gått hela tiden baklänges. Nu tror ni som läser det här att vi bokstavligen gick baklänges. Nej det gjorde vi inte, utan processen för vårt arbete gick från slutet till början.
Från första början visste vi vad vi vill förmedla med vår gestaltning och hur slutet ska se ut, men hur ska vi komma dit hade vi ingen aning om. Men det gick, det gick att gå baklänges, vi har kommit fram. Vägen dit var inte lätt. Vi var i princip hela tiden självgående och det är vi inte vana vid, för ”Vi kommer från Pedagogen”.
Denna mening har vi nu sagt många gånger under senaste tiden. Jag använder den mest som rop efter hjälp, men vi fick klara oss själva. Denna kurs kan jämföras med känslan att lära sig gå utan att någon håller i dig. Vi kunde ha ramla flera gånger men vi var duktiga på att hålla balansen hela tiden. Vi var våra egna regissörer och kritiker samtidigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar