Pricken över I

Idag var den stora dagen. Vi var där, alla var där. Hög musik, känsloladdade ord och vi i rampljuset. För ett ögonblick tillhörde jag den där platsen, jag kände mig som en del av Artisten. Vägen dit var inte helt rak och enkel. Det tog mig hela fem veckor att verkligen förstå det våra lärare pratat om redan från början att det viktiga i denna kurs är själva processen. NEJ tänkte jag, resultatet måste vara viktigast, det måste vara bra, felfritt. 

Det är därför jag och min grupp var hela tiden inställda på slutet. Slutet måste vara bra. Men idag efter att ha sett allas verk plus den sista processfilmen förstod jag att det är under själva processen vi utvecklas. Processen är viktigast, det är den krokiga vägen till målet som gör att vi tänker, ändrar, anpassar, kompromissar, kritiserar, samverkar, är glada, ledsna samt stolta över oss själva. Alla dessa kryddor ingår på köpet så fort man sätter igång ett arbete. 

Idag blev jag berörd av alla verk, alla hade det lilla extra. Jag kände engagemang bakom varje verk, jag kände närvaro av var och en som bidragit till det som visades idag. Det var verkligen bra gjort. Nu återstår inte mycket kvar av denna underbara röriga kurs. På måndag är det sista träff med våra lärare Anna och Marie som varit så inspirerande under alla dessa lärarledda träffar. Jag har aldrig gjort så mycket på så kort tid. Under denna kurs har jag använt mina kunskaper som jag till och med inte visste att jag har eller som jag aldrig annars skulle våga visa fram. Det tackar jag dem för. Som någon sa idag att det som andra ser i oss är kanske inte den rätta vi. Under den här kursens gång har jag börjat se mig själv med andra ögon, med mina egna ögon. Nu vill jag vara den jag är och inte den andra ser mig som.

Personligen har jag utvecklats enormt mycket under denna kurs. Jag tror att alla mina syner kommit fram. Jag kan nu skapa verk inte bara med ord, som förut, utan också med bild, musik, rörelse, känslor och det är det som är viktigt för en framtida lärare. Om jag kan det då har jag också redskap som jag kan överföra till mina elever. Då blir lärandet både roligt men också mer effektivt. Som avslutning kan jag påpeka ännu en gång att hela kursen kändes rörigt, stressigt, stökigt, oorganiserat, m.m. men efter att ha sett dagens gestaltningar, filmer, fotoutställningen erkänner jag att varenda minut av kursen var guld värd.

”Vi kommer från Pedagogen”...

 Att gå baklänges trodde jag var mest vanligt för Pippi, men under senaste veckorna har jag med min grupp gått hela tiden baklänges. Nu tror ni som läser det här att vi bokstavligen gick baklänges. Nej det gjorde vi inte, utan processen för vårt arbete gick från slutet till början.

Från första början visste vi vad vi vill förmedla med vår gestaltning och hur slutet ska se ut, men hur ska vi komma dit hade vi ingen aning om. Men det gick, det gick att gå baklänges, vi har kommit fram. Vägen dit var inte lätt. Vi var i princip hela tiden självgående och det är vi inte vana vid, för ”Vi kommer från Pedagogen”.

Denna mening har vi nu sagt många gånger under senaste tiden. Jag använder den mest som rop efter hjälp, men vi fick klara oss själva. Denna kurs kan jämföras med känslan att lära sig gå utan att någon håller i dig. Vi kunde ha ramla flera gånger men vi var duktiga på att hålla balansen hela tiden. Vi var våra egna regissörer och kritiker samtidigt.     

SLUTA ALDRIG DRÖMMA

Innan denna kursen hade jag aldrig märkt något sådan. Den lilla skylten har jag säkert passerat förbi många gånger innan, men igår fastnade jag. Det är just det kursen gjort av mig, fått mig att se saker runt om mig, stanna upp och fånga ett ögonblick. Nuförtiden vänder jag om mig, tittar runt och bakom, om det finns något intressant på de platser jag går förbi, så jag inte missar det. Båda bilder är tagna ett stenkast från HDK...

  

Konst-varför inte

Igår var det igen en sådan handledare dag, denna gång med Marie. Och som alltid hittills var den annorlunda. Vi tittade på olika bilder så kallade en minut konst, där människor själv agerade som statyer. Vissa av de var verkligen sådana att jag fattar inte hur kommer man på sådana idéer. Hur som helst, de var originella. Vår uppgift var att ta några sådana kort med hjälp av en klasskamrat. Först gjorde vi några kort med för oss ganska ovanliga positioner, men det tyckte inte Marie, hon ville se något galet annorlunda, något vi aldrig skulle göra. Den där knuffen från henne gjorde att vi fick gräva djupare i vår fantasy och resultatet blev det här:       

Halvvägs!!!

En till vecka är bakom mig, det går bra med kursen, känslorna flödar fram och tillbaka och igen fram. För varje dag blir det mer och mer. Vad, vet jag inte, med det känns annorlunda. Just nu brottas jag med det jag känner över det jag upplevt hittills. Men det känns bra, trotts att jag inte kan peka på exakt vad det är. Det måste vara den process alla pratar om, förändring från det ena till det andra. Det känns som att det är på gång ett nytt paradigmskifte, inom mig och hur jag ser på saker....

Arbetsveckan gick fort och väldigt intensivt, vi hann med mycket under de träffar vi haft. De är så givande, hjälper mig att öppna min hittills trånga syn på min omgivning. 

Jag känner viss förtvivlan över vårt projektarbete, vi börjat planera och idéerna bara strömmar. Det återstår att se vad som kommer ur det hela....

Önskar alla en fin och solig helg. 

Själv åker jag imorgon till Skövde och hämtar en liten kattunge, helgen bjuder på allt förutom att det kommer bli lugn och tråkig... 

Ny kurs- utöver det vanliga

Det här är mitt andra försök att lägga in denna blogg. Första gången gick det inte bra. Tryckte förmodligen på fel knapp.  Har aldrig gjort det tidigare, aldrig haft en blogg, aldrig haft behov av att skaffa mig en blogg. Men nu, tack vare denna kurs, eller för att jag måste, sitter jag och försöker blogga. Jag upplever det som ett stort framsteg. I mitt hemland brukar man säga: "Man lär sig så länge man lever".


Redan efter första veckan på denna kurs "Historien söker sin berättare" har jag upplevt mycket som jag aldrig tänkt på tidigare. Besök till Röda sten och Konsthallen satte igång någoting jag inte använt sedan jag var barn, att gå in mycket djupare in i mina tankar. Varje handledd träff, första introduktionen med Bengt och alla hittils besökta utställningar gör att jag ser verkligen fram emot resten av denna kurs.   


Syftet med bloggandet under den här kursen är att skriva om processen, om mina egna upplevelser under kursen.


Tycker det räcker för första gången.